Jag träffar Adam på ett fik mitt i Stockholm. Han äter hallonpaj och dricker kaffe. Då och då ringer Adams telefon. Samtalen handlar om droger, om skulder som ska regleras och om stulna grejer som ska säljas vidare. Eller så får vi hämta den i helgen…så fort han har fått pengarna, så hämtar vi den. Och får jag femtonhundra av honom så är skulden till honom betald…Adam har kalsonger av märket Versace, Acne-jeans för nästan tvåtusen, Replaytröja för tusen kronor och en Canada Goose-jacka som kostade åttatusen kronor förra vintern. Just i dag är inget av plaggen som Adam har på sig stulna. Adam gillar kläder, och det är viktigt att det är märkeskläder. Det ska ju matcha, säger Adam, som fina sneakers med jeans. Jag tror inte att jag har ett enda plagg som inte är ett bra märke.

Förra gången jag och Adam träffades hade han bråttom i väg. Han skulle kolla på några jackor. Vad var det för jackor, frågar jag Adam. Det var en speciell modell av Canada Goose-jackor, säger Adam.Adam har ännu inte fyllt 35. Efter tjugo år i missbruk är gränserna mellan det lagliga livet och det kriminella livet suddiga.När Adam köper stulna Canada Goosejackor är det av någon som behöver pengar till droger och när Adam sedan säljer jackorna vidare och tjänar trettiotusen på bara några dagar använder han en del av pengarna för att köpa andra stulna grejer.Det kan vara elektronik, kläder, mat, säger Adam. För två veckor sedan köpte jag tio kilo oxfilé för femhundra kronor. Det är femtio kronor kilot. Varför ska jag gå in i en butik och betala trehundra kronor kilot när jag kan köpa det för femtio kronor kilot?

 

Det var en kompis som hade varit och stulit tio kilo oxfilé och så köpte jag av honom. Han behövde pengar till droger så jag gav honom femhundra spänn för köttet.Själv hjälpte han till med att ta bort larmen på Canada Goose-jackorna. Man måste göra det försiktigt, enligt Adam, så att inte kläderna skadas och utan att eventuella färgampuller löses ut. Det är sådant han lärt sig. Specialkunskaper.Samtalen i telefon fortsätter, om affärer som inte lämnar några spår och skulder som bara de invigda känner till.Vad var det? Elvahundra va? Jag vet…jag har inte glömt bort dig, bror. Okej. Hej.Hallonpajen framför honom är nästan uppäten. Omkring oss är det trygga klirret av skedar mot porslin. Men innan jag lämnar Adam för den här gången tänker jag på de döda som Adam känner.