I stället för att uppgivet avsky människosläktet kan du göra något. Enklast är att på fikarasten tillsammans med kollegorna skriva en namnlista emot detta och mejla till mig, så ser jag till att den hamnar i rätta händer.Kom igen, låt Aftonbladetservern svettas lite!Det mesta av pälsen som kommer hit är från Kina. Sverige kan inte förbjuda import av skinnprodukter från djur som haft det sämre än vad som tillåts i svenska farmer; det skulle strida mot värlsdshandelsavtalet.EU-beslutet om förbud mot import av hund- och kattskinn grundades på ”public morality”; man ansåg att allmänheten upprörs särskilt över skinn från dessa djur. Förbudet gäller dock bara dessa arter, inte någon ”värstanivå” på hur djur får behandlas. Så om en räv utsätts för lika grym behandling är det fritt fram att importera skinnet.När allt färre köper helpäls blir pälsindustrins trick plagg med pälsdetaljer, vars äkthet man dessutom inte redogör för.

Folk noterar ofta inte pälsdetaljer. De som gör det antar ofta att det är fejkpäls. Många blir bedrövade när de får reda på att priset för deras Canada goose-jacka har betalats med blod.Fråga i affären. Köp inte om det råder tvekan om pälsens oäkthet. Ju färre som köper kläder med päls på, desto fler butiker som plockar bort sådant från sina sortiment.Nu inför OS i Peking finns det en unik möjlighet att påverka Kina. Svenska idrottare, företag och organisationer borde ta sitt ansvar och påverka landet i positiv riktning.Tydligare termometer i tidens röv finns ju inte. Svaret var att det fanns INGEN. Jag kände mig förtjust. Canadian Goose har blivit ett otyg. Som Egyptens gräshoppor. Som vinterkräksjukan. Det som förut bara fanns på prinsessor och Brat Pack finns nu överallt. Det har gått så långt att man nu börjar diskutera trängselavgift på Östermalm för Canadian Goose.Jag började min undersökning under konståknings-EM i Malmö där jag svepte in i min eleganta men slokörade Carhartt. Hur är läget på Canadian Goose-fronten i Malmö, så nära kontinenten man kan komma, tänkte jag. Det var inte bra. Bara 27 på en kvart hann jag anteckna. Det är inte mycket.

Det betyder att konståkningspubliken inte är så rik man kanske en smula fördomsfullt kunnat anta.Eller också hade de dyrare saker.Men de förbleknade vid åsynen av aktörernas kreationer.Kunde till och med upptäcka en silverlaméstring på en isdansare. Sånt syns.Inte minst ledare och tränare såg kul ut. Jag var inne på det redan i min första krönika från Malmö och blev närmast euforisk över det tränarpar i isdansen som hade en sobel och en mink – båda räckte ända ner i golvet. I fredags kväll var de ännu stramare. Det rasslade av juveler och dålig smak. Det var som att vara på en gayfest på 80-talet och jag tänkte att det verkligen finns riktiga forum för att visa dålig smak alldeles för sällan nuförtiden.